Efter att ha ätit välling och donat lite gick Hugo och jag in till köket. Hugo höll till på golvet och jag satt och drack en kopp kaffe. Plötsligt spyr Hugo en skvätt på golvet. Inget konstigt med det. Om det inte vore för den trevliga hårtussen från katterna som också kom upp.

Hugo älskar verkligen katterna. På ett sånt där hårdhänt sätt.

Så här lagom tills jag börjar min pappaledighet, har Hugo nu tagit sovmorgon två dagar i rad. Igår vaknade han sju och i dag kvart i sju. Annars brukar det vara kvart över fem som gäller.

Han vet hur han ska göra pappa sin glad. Det är pappas pojke det.

På juldagen ville Hugo ut och testa sin nya pulka. Han tyckte det var mycket roligt och tyckte vi gott kunde göra om det där någon dag.

Då var julafton över för denna gång. Blev en mycket trevlig tillställning.

Dagen började med lite julklappsutdelning till Hugo. Linda och jag gav honom en julis var. Min vita telefon var så klart bäst.

Sen kände vi bara jullugnet fram till lunch, då gammelfarfar, farfar, farmor, farbror, faster och kusinerna kom förbi och svålade i sig lite julmat. Sen kom jultomten på besök. Hugo spanade in tomten en stund för att sedan återgå till farbrors nya börs.

Efter julklappsutdelningen var det en kille som var helt slut. Han sa tack och hej och kröp till sängs.

Efter att alla farit och vi fått lite lugn och ro, vaknade Hugo och det var bara till att pallra sig iväg till Hugos mormor och morfar. Där väntade resten av släkten och det vankades julmiddag och ännu en julklappsutdelning.

Hugo låter hälsa att han är mycket nöjd med sin första jul. Och framför allt med alla paket.

Hoppas ni nu får en kanonjul. Själv hoppas jag på att bli frisk tills imorrn. Men det är helt klart på rätt väg.

God Jul!

Då har man lyckats pallra sig hit då igen. Har legat däckad några dagar nu, och är inte pigg än. Hoppas bara det ordnar upp sig till julafton.

Tur man haft Linda som fixat och donat med det mesta den här veckan. Och Hugos farmor och farfar som varit barnvakt när Linda varit på jobbet.

Alla julklappar är i alla fall fixad nu. Linda har, som sagt, varit en klippa. Nu är det bara julgranen som fattas. Sen är det bara att köra.

Får väl se om jag lyckas vara till bättre hjälp imorgon.

Godnatt.

Idag höll Hugo på att dona på golvet bredvid gåstolen. Jag låg i soffan och kollade på tv. Och rätt vad det var så stod han upp med ett ostadigt grepp om gåstolen. Och som om inte det va nog, så tog han och gick en 3-4 steg, med händerna på gåstolen. Bara så där.

Han föll visserligen efter dom stegen. Men han gick. Min lilla älskling tog sina alldeles första och egna steg.

Lite senare sa han även ett nytt ord. Kisse. Av alla ord så fick det bli kisse. Bra så.

Sedan förr har han även sagt pappa, mamma och däh (som betyder; mäh). Kanske något annat ord också, som jag inte lyckats tyda än.

En stolt men knäckt pappa loggar ut. Hej.

Nu har Linda och Hugo dragit iväg på lite julfika. Själv ligger jag och ser på nattens UFC och kurerar mig.

Så kan det gå.

Tro om man ska ta sig något varmt och starkt att kurera sig med?

Happ, då var det helg då. Sista helgen innan jul. Har gått och blivit rejält förkyld. Igen. Känner mig rätt så knäckt. Får se hur det blir med glöggdrickandet hos grannarna ikväll. Kanske får skippa det och ligga hemma och ha skitkul i soffan istället. Alltid är det väl nåt skit på tv.

Och så har vi ju julklapparna också. Knappt nån inhandlad än. Vi var iväg igår, i kylan, och skulle göra bort en del. Men det sket sig totalt. Allt vi hade planerat hade tagit slut. Någon skulle kanske komma till veckan men med resten var det bara att börja om från tankestadiet igen.

Ja, det är väl för härligt med jul.

Då den är över.

Försökte ta lite julbilder med Hugo idag. Men som ni ser, var det inte det lättaste. Hugo var inte alls sugen på detta. Han hade istället bara ögonen och näsan för slottssteken som doftade så gott inifrån köket.

Jag förklarade vänligt men bestämt att var sak har sin tid, och idag är inte din kameradag. Men av någon underlig anledning sket han blankt i vad jag just sagt och sträckte sig bara mer efter kameran.

Han är en liten rackare, min Hugo.

Linda sover, Hugo har varit uppe en sväng, men sover igen. Kvar är jag, med ett bombnedslag i vardagsrummet. Men vi hade i alla fall kul, min son och jag. Så länge det varade.

Godmorgon.

Imorse när vi läste tidningen, såg vi en bekant där bland annonserna. Var han inte lite väl lik Ozzy, sa vi båda.

Jag ringde till Djurskyddet och vi bestämde att vi skulle komma förbi och kolla läget. Väl där, var det inte längre någon tvekan om att det var Ozzy. Han var sig lik, trots några kilon mindre.

Han hade tydligen hållit till i ett soprum i stan, som ligger några kilometer hemifrån. Dom hade försökt fånga in honom i ett par veckor innan det till slut lyckades.

Välkommen hem, Ozzy!

Äldre inlägg om Ozzys rymning: Ozzy - Kom hem!, Ozzy - Var är du?

Den senaste veckan/veckorna har Hugo börjat med det otroligt roliga nöjet att vakna på nätterna. Runt 1-2 vaknar han till och vägrar somna om. OM inte Linda och jag packar oss ut därifrån. Vi måste alltså trycka in en napp i munnen hans och sedan raskt pallra oss därifrån. Där kan han sedan ligga och prata och dona i sängen ett bra tag.

Igår natt försökte jag smyga mig till sängs efter ett tag, men det sket sig direkt. Var bara att gå och lägga sig i soffan igen och fortsätta se på tv.

Får väl se om det fortsätter inatt. Vis av erfarenhet, vet jag ju att sånt här vänder lika fort som det kom. Och inatt får man väl hoppas på att vändningen kommer.

Godnatt.

Pappa sitter vid datorn och (försöker) pluggar lite och hans underbara son har fått tag i bössan och ligger på golvet bredvid datastolen.

I somras, när det var som varmast, köpte jag ett snyggt linne på HM, till Hugo. Tyckte det skulle passa fint sådär i sommarvärmen. Han hade på sig det en gång. En enda gång. Och då var jag inte ens hemma. Har bara sett det på bild.

Direkt efter Linda tog bilden, spydde han ner sig och det var bara att ta av det otroligt fina linnet. Fem minuter hade han alltså på sig det. Om ens det.

Sedan blev det kallt ute och chansen kom aldrig tillbaka. Dessutom växte han ju så det knakade i fogarna.

Men det var ett fint linne. Det var det.

Det fanns en tid då Hugo låg lugn och stilla och spanade fascinerat på sitt babygym.

Men den tiden är förbi för länge sen. Nu vill han bums vara uppe och gå med det istället. Som en gamling med sin rollator.

Förkyld, ont i halsen och allmänt knäckt.

Over and out.

Jahapp, då var det lördagsmorgon. Och ingen Hugo var här när man vaknade. Känns lite märkligt. men samtidigt ganska skönt att få ta det lugnt så här på morgonen.

Igårkväll var man ju lite nervös hur det skulle gå med nattningen och allt. Men klockan 19.30 ringde farmor (Hugos) och sa att han hade somnat efter fem minuter. Kändes skönt att höra och man kunde äntligen slappna av. Kanske lite väl mycket. Linda och jag var riktigt trötta hela kvällen och vid elva drog vi till sängs.

Imorse, klockan 8, när man vaknade var det märkligt tyst här hemma. Ingen Hugo som väckarklocka och ingen Hugo som räjsade runt här hemma.

Ringde farmor och farfar och frågade nyfiket hur det hade gått. Och såklart hade det gått kanon. Han hade sovit lugnt hela natten, utan ett pip. Nästan så man tänker; typiskt, nu går det minsann bra.'
Nä, men det var skönt att det gick bra.

Nu var första testet avklarat. Nästa gång blir runt jul, då Hugos faster och farbror ska komma på besök. Då blir det en redig fest av sällan skådat slag. Då kan man släppa lös och man behöver inte vara orolig över att man ska behöva fara och hämta Hugo mitt i natten.

Är det inte typiskt förresten att man, en sån här gång, somnar vid elva och vaknar innan åtta? Och att man låg seg i soffan hela kvällen? Vad hände med nu-ska-man-passa-på-tänket?

Ja, ja. Godmorgon.

Hugo har börjat krypa. Det går inte snabbt och det är inte så finslipad krypning än. Och Hugo blir förbannad för att det inte går så fort. Han blir så otroligt frustrerad ibland.

Men kryper, det gör han. Pappas storpojke.

Idag är det då dags. Dags för Hugo att sova borta för första gången. I eftermiddag bär det av till farmor och farfar, som då får ta över för en natt.

Känns aningens nervöst, trots att jag är ganska övertygad om att det kommer gå alldeles lysande.

Linda och jag ska inte göra något speciellt. Bara känna lugnet och se nån film eller så. Och förhoppningsvis sova ut imorgonbitti. Kanske käka en brakfrukost och läsa tidningen i lugn och ro.

Men man lär väl vakna tidigt och vilja fara och hämta honom. Lär ju kännas rätt tomt här hemma.

Blir nog bra det här.

Synd att man inte hade bössan redo. Hade blivit några fina rådjursstekar det där.

Godkväll i stugorna.

Ja, nu var det ett tag sen man var här och kollade läget. Mycket vatten har runnit under broarna sen sist. Hugo har hunnit ta studenten, skaffat jobb och flyttat hemifrån. Eller kanske inte riktigt så.

I lördags var jag, Lars och Stefan på match. Och vilken match det blev. Redan under presentationen kände jag mig så nöjd med livet att det nästan kunde vara läge att dra sig tillbaka. Först kom Foppa, sen Sundström och sist, med stående ovationer, gled Macke in på isen. En mäktigare upplevelse på en hockeyrink har förmodligen aldrig ägt rum. Sen att Modo krossade Rögle var en trevlig bonus.

Dessutom var det ett riktigt trevligt barhäng i pauserna.

I söndags var det dags för barnkalas. Lars dotter fyllde fyra och Hugo var bjuden. Var också det mycket trevligt. Ja, inte som hockeyn, men ändå.

I måndags var jag och skrev prov. Kändes nog som att jag klarade det galant. Snart är det över och jag ska vara pappaledig. Den 18 januari är det jag och Hugo som gäller på dagarna. Härligt.

Ser nu att jag fått svar på provet. Och jag blev godkänd. Vad var det jag sa? Va?

Igår, tisdag, började Linda så smått att jobba igen. Två halvdagar i veckan blir det fram till mitten av januari, då hon kör igång på allvar. Hugo och jag donade här hemma.

Idag jobbade Linda eftermiddag och jag och Hugo tog oss en långpromenad. Hugo har det otroligt bra som får ligga och vräka sig där i vagnen. Själv är jag helt knäckt.

Ja, det var väl bara det för nu.

Hej.

Då var travet skrivet och klart. Bara att lämna in och vänta på fetvinsten ikväll.

Nu väntar vi bara på att Hugo ska vakna, så vi får fara och lämna honom hos farbror, faster och kusinerna. Sen drar Linda och jag på stan och öppnar tjockplånkan. Här ska brännas pengar.

Det ska köpas julklappar, ny kattlåda, presenter och mycket mer. Sen blir det nog en lunch däremellan.

Hej.

Skippar hårdrock denna fredag.

I söndags höll det på att hända. Det som alla föräldrar är livrädda för.

Vi hade alla varit nere en sväng och hade precis kommit upp. Jag höll i Hugo och han fick hoppa i gåstolen då vi kommit upp.

Linda gick och donade med pepparkakorna hon nyss hade bakat och jag gick in i vardagsrummet. Och så Hugo då. Han tog fart mot trappen, som såg väldigt spännande ut. Grinden var nämligen på vid gavel.

Av någon anledning vände jag då jag kommit in i vardagsrummet och var på väg tillbaka. Det var då jag såg honom. Hugo var en halvmeter från att dra ut för trappen. Jag sprang allt jag hade och slängde mig när det var ca tre meter kvar. Tänk er när någon slänger sig undan ett pistolskott på film. Och allt går i slow motion. Så kändes det. Allt gick i slow motion.

Jag hann precis få tag i gåstolen och Hugo. Hugo såg alldeles förskräckt ut och undrade nog varför pappa hade vrålat som ett odjur.

Mina byxor revs upp på knäna och blodet började sakta titta fram. Men vad gör väl det. Hugo var oskadd och mamma och pappas hjärtan slog i 300. Det tog nog några timmar innan man hade lugnat ner sig helt.

Ja, det är i det närmaste kaos här hemma. Och snart får vi främmande.

Måste röja. Nu.

Tror inte det gått en kväll utan att man, när man går och lägger sig, stannar upp och kollar till Hugo. Man smyger sakta fram till spjälisen och böjer sig tyst ner och tittar och lyssnar. Är allt som det ska, undrar man. Andas han? Och allt är bra, såklart. Men man kan ändå inte sluta med denna, nästan, tvångsmässiga handling. Efter snart åtta månader, håller man fortfarande på.

Och ibland när man ligger där i sängen och inte kan somna på ett tag. Då börjar man lyssna igen. Man ligger där i sängen och försöker höra om han lever. Man börjar sakta men säkert fundera på om man måste gå dit och kolla en gång till. Men så andas han till på ett sånt där djupt och högt sätt. Nästan en dubbelandning. Och man kan äntligen somna själv.

Den här bilden tog jag klockan 03.30, natten till söndagen. Tjugo minuter tidigare vaknade han. Blev ju lite tidigare än vanligt, vilket var otroligt uppfriskande. Halv tolv kom jag i säng, så det blev inte allt för många timmars sömn. Men jag får väl skylla mig själv, som Linda skulle ha sagt.

Men men. Han fick i sig en flarra välling, sen blev det sängen fort som attan. Tror vi båda sov innan fyra igen.

Ser på hockeyn. Rögle - Modo. Blir nog utklassning idag också.

Det bästa med barn måste ju ändå vara dessa tidiga mornar. Idag är det lördag och Hugo tyckte att kvart i fem var en lämplig tid att vakna. Härligt.

Sen efter en timme eller så är det dags för sängen igen. För Hugo. Och kvar sitter jag. I min ensamhet.

Hugo har nu till slut fått kläm på det här med att dricka själv. Igår listade han ut att han måste hålla upp flaskan för att det ska komma något vatten. Och som han drack. Han tyckte det var hysteriskt roligt att kunna själv. Han svepte flaskan som om han aldrig gjort annat.

Det kan nog tänkas att det blir en riktig svepare av den här pojken.

I onsdags var jag iväg och tog vaccinet mot svininfluensan. Och det gick väl bara fint. Brorsan och jag fick stå i kö 35 minuter och sen in i en minut, sen klart. Kändes väl litegrann efter sticket, men inget att klaga över.

Men igår blev det värre. Hade riktigt ont i armen och hade svårt att lyfta den, kände mig sjuk och hade ingen aptit på hela dagen. Sov väldigt dåligt också, natten till igår. Vaknade flera gånger av värken i armen.

Och så nu då. Sjukdomskänslan verkar vara borta. Men armen. Armen värker nu mer än någonsin. Kan tänka mig att det är så här det skulle kännas att få en puck i 160 km/h på armen. Utan skydd.

Men det syns inte något. Inte en skråma. Linda däremot, har fortfarande en rodnad på armen, trots att det nu gått över en vecka sen hon tryckte in svinsprutan.

Skönt i alla fall att ha tagit den. Om nån vecka är man skyddad mot svinis. Mohaha!

Hugo är laddad. Näst intill övertänd. Varför kanske ni undrar? Jo, det är dags att krossa soporna från Luleå.

Mitt heta tips för kvällen: Modo - Luleå 6-2.

Idag är det bakning som gäller i köket. Hugos farmor och farfar är här och det blir lussekatter för hela slanten. Hugo är mycket förväntansfull och sitter och suktar som aldrig förr.

Men det han inte vet, är att han inte kommer få smaka en endaste en. Men han kan få en majskrok eller två när vi andra trycker i oss av gosakerna.

Ännu en outfit med byxorna på huvudet.