Nu har jag börjat blogga på nytt ställe. Stället heter Coola Pappor och är en mötesplats för alla pappor där ute. Där hittar du bl.a. ett forum och ett gäng bloggar. Och det är där jag kommer in i bilden. Jag kommer, som sagt, att vara en av dessa bloggare.
Min nya blogg hittar ni på Coolapappor.se/andreas.
Så nu kör vi. Välkommen dit.
Kl. 07.25
Godmorgon.
Kommer snart att börja blogga på nytt ställe. Lite därför det är så segt här på bloggen. Har liksom lagt den här till handlingarna redan.
Vet inte riktigt när det är klart med det nya stället, men det bör inte vara så länge kvar nu.
Så är det.
Har nyss skjutsat Linda till jobbet. Hugo slocknade i bilen och ligger nu och sover i sängen med overallen. Själv sitter jag och känner lugnet med en kopp kaffe. Man skulle väl kunna säga att lugnet på morgonen med en kopp kaffe och Vakna på tv, duger under kriget.
På tal om kriget. Ska till (min) farfar sen och käka en semla. Precis vad som behövs till min annars så undernärda mage.
Godmorgon.
Var och kollade melodifestivalen idag. Genrepet alltså. Måste säga att det var en riktigt bra deltävling. Kanske världshistoriens bästa? Men det kanske inte säger så mycket. Kanske var för att man var där som det kändes så bra. Vad vet jag.
Här är i alla fall några bilder.
1. Ola. Solklar till final. Något annat finns inte.
2. Jenny Silver. Sämst idag.
3. Linda Pritchard. Hyfsad, men går inte vidare.
4. Pain of Salvation. Lite märkligt. Trodde nog att resten av bandet skulle göra något också. Men icke.
5. Anders Ekborg. Kan mycket väl skrälla.
6. Jessica Andersson. Kommer troligen gå direkt till finalen, tillsammans med Ola.
7. Frispråkarn. Sätter en skrällvarning här.
8. Salem Al Fakir. En liten besvikelse. Men går ändå till andra chansen.
Kl. 10.14
Men tyvärr var det ju också vägning på schemat, vilket Hugo inte alls tycker är lika roligt. Han vill ju vara i väntrummet med alla leksaker och alla andra barn.
I alla fall.
Han vägde nu 10 940 gram på sin 10-månaders dag. En uppgång på 400 gram på 17 dagar. Han har ju stått still några månader nu men det verkar ha kommit igång igen.
Så att...
Kl. 07.37
Just nu ligger Hugo och sover. Men nu ska ni inte tro att han sover ut, för en gång skull. Nädå, han var uppe redan klockan fem imorse. Och nu har han sovit sen 06.50. Det blir så när man vaknar för tidigt.
Hugo har en tendens att vakna för tidigt. Varje morgon. Trots att han är så trött, vägrar han somna om. Upp ska han minsann, den rackarn.
Och själv kommer man i säng för sent och så sitter man där, trött som en mört på morgonen.
Dom är väl för härliga, dom små.
Godmorgon.
Kl. 09.24
Nu för tiden vet varken Linda eller jag vad vi pysslar med på nätterna. Om vi går upp och ger Hugo nappen t.ex.
Imorse:
Jag: Vaknade Hugo inatt? Var du upp?
Linda: Vet inte. Och du?
Jag: Ingen aning.
Kl. 10.29
Var nyss och handlade på Willys. Vid ingången stod Röda Korset. Tror det var dom i alla fall. Dom verkar köra hårt nu med insamlingen till Haiti, och i varje mataffär jag besöker står dom där med sina bössor.
Dom är smarta också dom rackarna. Dom som står där med bössorna i högsta hugg är inte dom gamla vanliga pensionärerna. Nädå. Nu står det barn där. Och idag var det två småtjejer som tindrade med ögonen. Tindrandet började redan då jag var tio meter därifrån. När jag kom fram frågade den ena snällt; Vill du skänka pengar till Haiti? Ja självklart, säger jag, och plockar fram fetplånkan.
Jag tar fram en femtioöring, eftersom det var det enda jag hade. Lägger den i bössan och det uppstår en plötslig tystnad. Det var nog inte en femtioöring dom räknat med. Men efter en stund, klämmer ena tjejen fram ett tindrande tack. Och jag och Hugo traskar därifrån, glada att ha gjort en god gärning.
Kl. 22.22
Dagen började med att man fick gå ut och skotta bilen. Det var bara att gilla läget och köra hårt med sin urstarka kropp. Sen bar det iväg för att skjutsa Linda till jobbet. Hugo och jag drog sen vidare till farmor och farfar. Tanken var att vi skulle vara där några timmar så dom skulle hinna skotta gården våran.
Efter några trevliga timmar hos mor och far, var det dags att starta upp Skodan och puttra iväg hemåt. Men väl hemma var det kört direkt. Kom inte långt uppför backen, förrän man satt fast som ett rödbetslock. Var ju bara att vända om. Mot farmor och farfar igen.
Och där blev vi fast hela dagen. Först klockan fyra var vi på väg igen. Då för att hämta Linda på jobbet. Denna gång gick det dock bättre att ta sig uppför den snöiga vägen. Ingen skottning hade då utförts på hela dagen på vägen upp till oss. Men en gammsaab hade spårat upp så pass att det gick.
Nämensåatt...
Kl. 12.44
Det känns som han lär sig något nytt varje dag nu för tiden. Perfekt tid att vara pappaledig på.
Men det händer också en hel del som man kunde vara utan. Som när han kryper iväg, snabbt som en iller, och sliter och gnager på kablar, eller när han gör allt för att komma åt lamporna på nattduksborden. Och när han sticker in sina små fingrar i dom barnsäkrade lådorna. Ingenting verkar vara säkert nog.
Ja, det gäller att hänga med.
Tänk att man tyckte det var krångligt att byta blöjor i början. Vi var t.o.m. två under dom första veckorna. Iaf när det vankades bajsblöja.
Och ändå ligger dom bara helt stilla den där första tiden. Nu, däremot, är det fullt ös under blöjbytena. Det är knappt man lyckas hålla kvar Hugo på skötbordet.
När storken kommer med nästa barn kommer jag, med glädje, byta bajsblöjan på det. Så får Linda byta på Hugo. Det har jag paxat nu.
Inatt fick vi sova hela natten för första gången på säkert en månad. Behövde inte gå upp och ge tutten men framförallt slapp vi gå och lägga oss i vardagsrummet.
Det var så otroligt skönt. Man hade börjat känna sig rätt knäckt, psykiskt. Att hela tiden veta att han snart ska vakna utan att man vet någon anledning. Och det sätter sig en del på humöret också. Man är inte direkt glad där på natten när man traskar iväg ut till vardagsrummet och Hugo står upp i sängen och skriker. Trots att det bara håller på i fem minuter, är det otroligt jobbigt.
Men nu ska man väl inte hoppas för mycket. Det är väl samma visa inatt igen.
Det vi gjorde annorlunda igår kväll var att vi nästan fördubblade vällingen. Så vi får hoppas att det var det, det satt i.
Har märkt en sak.
Ju sötare pojke man har, desto oftare får man höra frågan: "Är det en flicka?"
Hugo har fått höra det en hel del. Och då har han ändå varit klädd i blått från fötterna och upp till huvudet.
Man börjar ju undra om inte pojkar får vara söta. Hur som. Hugo är i alla fall sötast i världen.
Och på tal om det. Hugo fick en overall igår. Men efter en stunds övervägande så bestämde vi oss för att lämna igen den. Den var lite väl lila för Hugos smak. Han säger att han börjar tröttna på alla frågor om han är en tjej. Han har t.o.m. gått så långt att han börjat spara skägg. Lite väl drastiskt, kan jag nog tycka.
Kl. 11.46
Nu är BVCbesöket avklarat. Vi har vägt, mätt och pratat om Hugos utveckling. Allt var bara finemang. Vi fick också en massa råd om hur man säkrar hemmet mm.
Han väger nu 10545 g och är 78 cm lång. Huvudomfånget är 46,3. Han hade gått upp 25 g sen 8 månader. Inte så mycket kanske men han rör sig hela dagarna nu för tiden. Han bränner fett, den lilla rackaren. Hade han inte varit så rörlig och bara suttit still på dagarna, hade han väl varit uppe i 25 kilo. Minst.
Efter BVC kom farmor och farfar och hämtade upp honom. Han ska vara där nu några timmar medan jag ska försöka plugga lite.
Så var det med det.
Kl. 09.12
Godmorgon gott folk.
Nu sover Hugo och jag passar på att snärta i mig några koppar kaffe. Han vaknade redan vid 4.20 imorse. Men tror han låg och drog sig till iaf 5.20.
På tal om kaffe. Hugo satt vid matbordet efter mellanmålet och lekte med ett oöppnat kaffepaket. Han tycker dessa paket är otroligt fascinerande. Men hans tänder har nu blivit en aningens för vassa och rätt vad det var hade han fått hål på paketet och satt med kaffe runt hela käften. Men vad det verkar, tyckte han det inte alls smakade så dåligt.
Får väl se om han är tokspeedad när han vaknar. Passar ju perfekt då vi ska på 8 månaders kontroll på BVC klockan tio.
Ja, dagarna med pappa är alltid spännande.
Kl. 08.38
Sen somnade han om efter några minuter och Linda och jag sov i vardagsrummet resten av natten. Klockan halv sex var det dags att vakna upp på riktigt. Vi klev upp allihop och gjorde välling, kaffe och frukost.Och så har vi bara myst sen dess. Hugo på golvet med en massa kastruller och Linda och jag vid bordet med en massa kaffe.
Nu sover dom igen och här sitter jag, i min ensamhet. Ska nog dra igång bryggarn igen.
Godmorgon.
Kl. 09.55
Nu har Hugo blivit hämtad av farmor och farfar och chefen själv ska sätta sig och plugga. Sen vid 13-tiden kommer Hugo hem igen och vi ska fara och hämta mamma på jobbet innan det bär iväg till stan. En ny och billig bryggare ska inhandlas. Och varför inte en flaska rött? När man ändå är i farten, menar jag.
Kl. 07.40
Jag minns första gången vi badade Hugo. Det var på BB och BB-tanten fick visa oss hur man gjorde. Sen tog det ett tag innan vi gjorde det helt själva hemma. Man var otroligt försiktig och höll ett stadigt grepp runt axlar och huvud.
Nu för tiden älskar Hugo att bada. Han plaskar omkring med ett stort självförtroende där i badkaret. Han tror han är kungen av vatten. Men då och då går han på en nit och får en rejäl kallsup. Då är det inte lika roligt längre. Men det glöms snabbt bort och han är åter kungen.
Kl. 12.15
Nä, nu är det dags att dra till BVC. Hugo ska få sin andra svinspruta. Hoppas det går lika bra den här gången som förra.
Känner mig nervös i magen av nån anledning.
Kl. 06.56
Får inte till tiden i inläggen, så får väl börja skriva den själv då, innan inläggen.
Igår började Linda jobba heltid igen. Själv gick jag på pappaledigheten. Och det gick ju, såklart, alldeles lysande. Vi hade en trevlig dag, min son och jag.
Lite synd är det att jag har några veckor kvar på pluggandet. Dessutom ligger jag efter, så jag har det jag gör.
Men idag ska farmor och farfar vara barnvakt. Dom kommer vid åtta och hämtar Hugo. Så då får man passa på att plugga. Och kanske sova en liten lur. Hugo vaknade fyra och var pigg som en spigg. Eller så pigg var han nog inte, men vaken ville han va.
Och nästa vecka får nog Linda ta ut några dagar, så jag får bli klar med den här skiten.
Igår var vi hos våra vänner Patrik, Jeanette och Livia. Vi såg hockeyn och tog några iskalla. Eller i alla fall gjorde Patrik och jag det.
Men i alla fall så var det då det hände. Bara så där. Hugo och Livia var båda två i soffan när dom plötsligt närmade sig varandra. Båda med öppna munnar. Och vips så pussades dom. Tyvärr hade man inte kameran i högsta hugg.
Men det var ett stort ögonblick. Det var det. Det kan nog bli nåt av det där framöver.
Och tyvärr var det jag som tog beslutet. Och just nu känns det väldigt tungt. Vem är jag att ta såna beslut? Dessutom hade han ju nyss kommit hem från en tre och en halv månads äventyr ute. Sen fick han bara vara hemma en månad innan det var dags att ta farväl för alltid.
Men han mådde inte bra och hade inte gjort det på länge. Han hade psykiska besvär sedan några år tillbaka och dessutom hade han börjat pissa inne igen. Hade en förhoppning att det skulle bli bättre nu när vi flyttade och han fick bli utekatt. Men icke.
Men nu är det som det är och han har det säkert bättre nu än på väldigt länge.
Jag får trösta mig med det.
OZZY - Född: 2005-03-31 - Död: 2010-01-07
Vi kommer sakna dig.
Tror vi kom i säng vid halv tre och vaknade vid halv elva. Det är inte varje dag man kör med dom tiderna.
Det här får vi ta och göra om, hörrni.
Andra bloggar om Fest, Barnvakt