Efter att ha ätit välling och donat lite gick Hugo och jag in till köket. Hugo höll till på golvet och jag satt och drack en kopp kaffe. Plötsligt spyr Hugo en skvätt på golvet. Inget konstigt med det. Om det inte vore för den trevliga hårtussen från katterna som också kom upp.
Hugo älskar verkligen katterna. På ett sånt där hårdhänt sätt.
Då var julafton över för denna gång. Blev en mycket trevlig tillställning.
Dagen började med lite julklappsutdelning till Hugo. Linda och jag gav honom en julis var. Min vita telefon var så klart bäst.
Sen kände vi bara jullugnet fram till lunch, då gammelfarfar, farfar, farmor, farbror, faster och kusinerna kom förbi och svålade i sig lite julmat. Sen kom jultomten på besök. Hugo spanade in tomten en stund för att sedan återgå till farbrors nya börs.
Efter julklappsutdelningen var det en kille som var helt slut. Han sa tack och hej och kröp till sängs.
Efter att alla farit och vi fått lite lugn och ro, vaknade Hugo och det var bara till att pallra sig iväg till Hugos mormor och morfar. Där väntade resten av släkten och det vankades julmiddag och ännu en julklappsutdelning.
Hugo låter hälsa att han är mycket nöjd med sin första jul. Och framför allt med alla paket.
God Jul!
Då har man lyckats pallra sig hit då igen. Har legat däckad några dagar nu, och är inte pigg än. Hoppas bara det ordnar upp sig till julafton.
Tur man haft Linda som fixat och donat med det mesta den här veckan. Och Hugos farmor och farfar som varit barnvakt när Linda varit på jobbet.
Alla julklappar är i alla fall fixad nu. Linda har, som sagt, varit en klippa. Nu är det bara julgranen som fattas. Sen är det bara att köra.
Får väl se om jag lyckas vara till bättre hjälp imorgon.
Godnatt.
Idag höll Hugo på att dona på golvet bredvid gåstolen. Jag låg i soffan och kollade på tv. Och rätt vad det var så stod han upp med ett ostadigt grepp om gåstolen. Och som om inte det va nog, så tog han och gick en 3-4 steg, med händerna på gåstolen. Bara så där.
Han föll visserligen efter dom stegen. Men han gick. Min lilla älskling tog sina alldeles första och egna steg.
Lite senare sa han även ett nytt ord. Kisse. Av alla ord så fick det bli kisse. Bra så.
Sedan förr har han även sagt pappa, mamma och däh (som betyder; mäh). Kanske något annat ord också, som jag inte lyckats tyda än.
En stolt men knäckt pappa loggar ut. Hej.
Nu har Linda och Hugo dragit iväg på lite julfika. Själv ligger jag och ser på nattens UFC och kurerar mig.
Så kan det gå.
Tro om man ska ta sig något varmt och starkt att kurera sig med?
Och så har vi ju julklapparna också. Knappt nån inhandlad än. Vi var iväg igår, i kylan, och skulle göra bort en del. Men det sket sig totalt. Allt vi hade planerat hade tagit slut. Någon skulle kanske komma till veckan men med resten var det bara att börja om från tankestadiet igen.
Ja, det är väl för härligt med jul.
Då den är över.
Han är en liten rackare, min Hugo.
Jag ringde till Djurskyddet och vi bestämde att vi skulle komma förbi och kolla läget. Väl där, var det inte längre någon tvekan om att det var Ozzy. Han var sig lik, trots några kilon mindre.
Han hade tydligen hållit till i ett soprum i stan, som ligger några kilometer hemifrån. Dom hade försökt fånga in honom i ett par veckor innan det till slut lyckades.
Välkommen hem, Ozzy!
Äldre inlägg om Ozzys rymning: Ozzy - Kom hem!, Ozzy - Var är du?
Den senaste veckan/veckorna har Hugo börjat med det otroligt roliga nöjet att vakna på nätterna. Runt 1-2 vaknar han till och vägrar somna om. OM inte Linda och jag packar oss ut därifrån. Vi måste alltså trycka in en napp i munnen hans och sedan raskt pallra oss därifrån. Där kan han sedan ligga och prata och dona i sängen ett bra tag.
Igår natt försökte jag smyga mig till sängs efter ett tag, men det sket sig direkt. Var bara att gå och lägga sig i soffan igen och fortsätta se på tv.
Får väl se om det fortsätter inatt. Vis av erfarenhet, vet jag ju att sånt här vänder lika fort som det kom. Och inatt får man väl hoppas på att vändningen kommer.
Godnatt.
Direkt efter Linda tog bilden, spydde han ner sig och det var bara att ta av det otroligt fina linnet. Fem minuter hade han alltså på sig det. Om ens det.
Sedan blev det kallt ute och chansen kom aldrig tillbaka. Dessutom växte han ju så det knakade i fogarna.
Men det var ett fint linne. Det var det.
Förkyld, ont i halsen och allmänt knäckt.
Over and out.
Jahapp, då var det lördagsmorgon. Och ingen Hugo var här när man vaknade. Känns lite märkligt. men samtidigt ganska skönt att få ta det lugnt så här på morgonen.
Igårkväll var man ju lite nervös hur det skulle gå med nattningen och allt. Men klockan 19.30 ringde farmor (Hugos) och sa att han hade somnat efter fem minuter. Kändes skönt att höra och man kunde äntligen slappna av. Kanske lite väl mycket. Linda och jag var riktigt trötta hela kvällen och vid elva drog vi till sängs.
Imorse, klockan 8, när man vaknade var det märkligt tyst här hemma. Ingen Hugo som väckarklocka och ingen Hugo som räjsade runt här hemma.
Ringde farmor och farfar och frågade nyfiket hur det hade gått. Och såklart hade det gått kanon. Han hade sovit lugnt hela natten, utan ett pip. Nästan så man tänker; typiskt, nu går det minsann bra.'
Nä, men det var skönt att det gick bra.
Nu var första testet avklarat. Nästa gång blir runt jul, då Hugos faster och farbror ska komma på besök. Då blir det en redig fest av sällan skådat slag. Då kan man släppa lös och man behöver inte vara orolig över att man ska behöva fara och hämta Hugo mitt i natten.
Är det inte typiskt förresten att man, en sån här gång, somnar vid elva och vaknar innan åtta? Och att man låg seg i soffan hela kvällen? Vad hände med nu-ska-man-passa-på-tänket?
Ja, ja. Godmorgon.
Känns aningens nervöst, trots att jag är ganska övertygad om att det kommer gå alldeles lysande.
Linda och jag ska inte göra något speciellt. Bara känna lugnet och se nån film eller så. Och förhoppningsvis sova ut imorgonbitti. Kanske käka en brakfrukost och läsa tidningen i lugn och ro.
Men man lär väl vakna tidigt och vilja fara och hämta honom. Lär ju kännas rätt tomt här hemma.
Blir nog bra det här.
Godkväll i stugorna.
Ja, nu var det ett tag sen man var här och kollade läget. Mycket vatten har runnit under broarna sen sist. Hugo har hunnit ta studenten, skaffat jobb och flyttat hemifrån. Eller kanske inte riktigt så.
I lördags var jag, Lars och Stefan på match. Och vilken match det blev. Redan under presentationen kände jag mig så nöjd med livet att det nästan kunde vara läge att dra sig tillbaka. Först kom Foppa, sen Sundström och sist, med stående ovationer, gled Macke in på isen. En mäktigare upplevelse på en hockeyrink har förmodligen aldrig ägt rum. Sen att Modo krossade Rögle var en trevlig bonus.
Dessutom var det ett riktigt trevligt barhäng i pauserna.
I söndags var det dags för barnkalas. Lars dotter fyllde fyra och Hugo var bjuden. Var också det mycket trevligt. Ja, inte som hockeyn, men ändå.
I måndags var jag och skrev prov. Kändes nog som att jag klarade det galant. Snart är det över och jag ska vara pappaledig. Den 18 januari är det jag och Hugo som gäller på dagarna. Härligt.
Ser nu att jag fått svar på provet. Och jag blev godkänd. Vad var det jag sa? Va?
Igår, tisdag, började Linda så smått att jobba igen. Två halvdagar i veckan blir det fram till mitten av januari, då hon kör igång på allvar. Hugo och jag donade här hemma.
Idag jobbade Linda eftermiddag och jag och Hugo tog oss en långpromenad. Hugo har det otroligt bra som får ligga och vräka sig där i vagnen. Själv är jag helt knäckt.
Ja, det var väl bara det för nu.
Hej.